Delad bröststolpe

Detta bildspel kräver JavaScript.

Just nu håller jag på att sy några selar med delad bröststolpe. Det kan vara bra om du har en hund med spetsigt bröstben. Då hamnar inte bröststolpen inte på ena eller andra sidan om bröstbensknölen och du får en sele som ligger lite på snedden.

 

Annonser

Liten draghundskola

Mollys egen hund Aiko som blivit 7 månader och är av rasen Border Collie, skall självklart få arbeta som draghund också. Han verkar ha en naturlig talang om än lite sämre päls och fötter.

Nu när han skall påbörja sin karriär som draghund tänkte vi passa på att göra en liten serie inlägg om hur vi gör när vi skall lära en ung hund att gilla draghundslivet.

Fråga tio och få tio olika svar om hur och varför. Men så här tänker vi.

När vi började med våra hundar så hade vi 4 hundar som var helt orutinerade och då behövdes det lite draghjälp. Av de fyra hundarna var den en hund som hade ett eget driv, det vill säga sprang ( en längre stund) utan att måsta ha någon annan hund att jaga efter.

Många hundar tycker om att springa och dra, men orkar inte driva själva någon längre stund. Än svårare om man bara kör en hund med tex skidor eller kickbike. Lite hjälp får man av att ha fler hundar i ett spann.

Så i början kunde vi vid höstträning tagga igång dem lite med att de fick jaga någon som tex cyklade före ( vilket flås man fick) eller att man körde bilen framför dem. Många gånger delade vi upp dem i två spann och de fick tävla lite och öva omkörning osv. Tränade med andra draghundskompisar osv.

Senare när polarsjukan var ett faktum och vi hade stabila hundar i led så gick allt bara av farten, hundarna lärde sig av varandra. Både på gott och ont.

Aiko har fått sig en sele storlek x small. Han växer än så det kommer ju inte att bli hans slutgiltiga sele, men han har som kontakter så att säga men nån som syr, blink blink. Annars kanske man kan hitta en begagnad sele tills dess att ens hund har vuxit klart.

Först har han fått springa bredvid spannet med selen på för att få känna på upplevelsen lite. Det har varit mycket uppskattat. Tänk på att anpassa fart och distans till en ung hund. Ett par kilometer i lugnt tempo, räcker bra. Vi har sedan kopplat honom i selen lite bredvid släden eftersom vi har ett fint och brett spår just innan vi kommer mot gården. Och sedan har vi ju nu lunga pensioner som mest lunkar när första iver har gått över.

WP_20170319_12_45_30_Pro

Nu har Aiko fått sin första tur inne i spannet. Han får gå själv utan hund bredvid sig bakom hundarna som går i led(längst fram). Nu har jag bara 4 huskies kvar så att han hamnar mitt i spannet. Om jag hade ett större spann skulle jag ha placerat honom framför hundarna som går i Wheel ( längst bak) så att jag skulle ha lite koll på honom men han inte skulle behöva ha släden precis bakom sig.

Vi har även tränat honom lite på skidor, först ville han valla dem. Inte så konstigt han är ju en vallhund. Men han är lätt att korrigera så ett kort nej fick honom att förstå att det var inte ok. Kommandot hike betyder för mina hundar att de ska gå framåt. Det kommandot hade han redan uppsnappat när han följt med spannet ut tidigare även om han inte varit inne i spannet, så ett kort nej när han vill flamsa följt av ett kommando för framåt. Vill hunden inte riktigt driva framåt, sätt något framför som lockar. tex en annat ekipage. Aiko verkar inte ha problem att hålla ett eget driv och är ganska självständig men visst är kul att få jaga efter ”hundmorfar”.

Hur man tränar sin draghund beror så väldigt mycket på hur man skall använda den. Vill du att hunden ska kunna göra stopp för fika utan att stå och gnälla och vilja vidare. Är det fart du är ute efter? ska du tävla.

 

 

Snö at last…

Jo nu fick vi då lite snö. Under helgen som var så tillbringade vi några dagar i Örnsköldsvik. Yngste sonen hade buggtävling och vi passade på att ta en weekend. När vi åkte ned så var det nästan barmark. Vi kommenterade att det var lite snöfattigt i agnäsbacken.

Men på vägen hem så blev det vinter. Alltså vilken konstig vinter vi har haft, om som jag tjatat om tidigare, tur att jag inte har ett stort spann kvar längre. Fast även om jag så gärna hade haft en snörik vinter i år eftersom jag vet att jag inte har så många säsonger kvar med mina kära vänner, så tycker jag att det kändes jobbigt med snön. Men hallå, nu hade man ju nästan gett upp hoppet och börjat planera vårsådden.

Men så gav jag mig ut på en liten tur i tisdags, full sol, snö…

wp_20170221_12_52_55_pro

Jamen då kändes tanken på vårsådden lååångt borta.

Aiko alias Korven hänger ju alltid med eftersom det ändå blir så korta svängar med mina otränade pensionärer. Den här gången hade han fått på sig en nomesele eftersom jag har honom kopplad sista biten in på gården. Han drar som en iller, så det känns likaväl att ha honom i en sele. Ja det bådar gott, vilket är bra eftersom han i dagsläget är vår enda föryngring. Dock har han sådana problem med snö i trampdynorna vilket mina andra hundar aldrig har. Men jag vill minnas att det var likadant med mina groenendals när vi körde skidor med dem. Inte så tåliga fötter som slädhundarna.

Laga och underhåll din dragsele

En sele håller sig så mycket längre om man vårdar den lite. Framför allt så skadar det inte att tvätta upp dem regelbundet. Just barmarkperioden med grus och lera sliter mycket på selar. Fint damm och grus lägger sig i sömmarna och sliter på dem. Jag brukar tvätta mina selar på snabbprogram på min tvättmaskin. 30 grader och låg centrifugering. Sedan får de dropptorka i duschen, till mina tonåringar stora förtret

img_1213

Då passar jag även på att kolla igenom selarna för att se om någon har hunnit bita på dem eller om de är nötta på något annat sätt. Oftast är det ju i starten eller när hundarna står på stake out som de kan bli ivriga och hinna med ofog. Nu har jag inte så stora problem med mina pensionärer, men ibland får de ett ivrighetsryck.

Den här gången var det faktiskt Ina som hade tuggat på sin sele, det är faktiskt första gången. Hon har tuggat på en nylonband och det är ju enkelt att laga även om man bara har en vanlig hushållssymaskin.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nyhet gällande nome och kombiselarna är att det numera följer med ett lagningskit i matchade färg så att du kan utföra lite reparationer på din sele.

Bränn kanterna på bandet där selen har en skada, använd en tändare. Då får du mindre risk för att bandet remsas upp. Klipp en lagom stor bit av bandet så att det täcker en bra bit på varje sida om brottet. Sy raksöm eller sicksacka. Jag brukar sy kanterna runt så att det blir en fyrkant och sedan ett stor kryss i mitten.

img_1216

Om skadan omfattar även fodret på selen är det ju lite svårare att sy i neoprene med en vanlig maskin. Lite mera jobb att sprätta lös bandet från fodret skarva in en ny bit foder och sedan sy fast band och nytt foder. För att vara riktigt ärlig så ignorerar jag mindre skador som ovanstående, kör tills selen är paj. Och syr mig sedan en ny. Jag tycker det är otroligt tråkigt att laga, roligt att sy nytt.

img_1218

Nu är bandet lagat och selen håller i många turer till. En annan sak är att tänka på hur man förvara selen under tiden man inte använder den. Så att den inte hänger ute i regn och rusk, men framför allt inte hänger framme i sol och bleker och nöter på banden.

img_1217

Jag har alltid karbinhaken fäst i selen. En bra ide när man tvättar selen är även att kolla att karbinhaken är ok. Jag har alltid mässingshakar eftersom de inte kärvar lika mycket när det är kallt. En bra mässingshake av god kvalitet håller länge och är värd några kronor extra. Här har Inas hake tappat  haken så att säga. Så jag byter ut den mot en ny.

Kallt men snöfritt

Fortfarande ingen riktigt vinter än, nästan barmark!! Igår var vi ute och körde litegrann. Tur jag har ett litet spann, för vi har väldigt isigt. Man får vara lite rädd att någon gammhund sträcker sig, eller gammfolke för den delen även.

Har lagt ut lite om Manga under hundsidorna, och jobbat lite med datorjobb. Ute är det kallt och jag är inte alls van. Jag hade gärna sett att den vinter hade bjudit på massvis med snö, härliga spår och bra isar, för jag misstänker att jag inte har mer än 3 hundar till nästa vintersäsong. Minto vår gamla kung, är inte så piggelin. Det är så tråkigt, men så är det. Hundarna passerar lite fortare genom detta liv än vi oftast gör. Många minnen, många turer.

Nä jag och gamkungen håller oss inomhus, eldar och syr canicrossele.

img_1191

Mera Rosa åt fyrfotingarna

Jag är allätare när det kommer till färg, eller kanske man skulle kalla mig periodare. Ibland vill jag ha mycket färg på allting och ibland går allt åt det svarta hållet. Men det är något med rosa selar som jag inte kan hejda mig själv ifrån. Den första selen jag sydde var åt min groenendaltik Essie, för en så där 24 år sedan, den var just bäbisrosa. Bäbisrosa med rosa fleecefoder.

img_1104img_1101img_1102

Jag har sytt en rosa sele med svart tyg och svarta korsband, hela tiden övervakad av vår hushöna. En lila skönhet av rasen svensk lila lanthöna. Påminner litegrann om Morran faktiskt.

img_1103

Snöbrist och val av material

Bristen på snön har som vart en snackis i familjen de senaste 3 åren i alla fall. Vi har ju som sagt var dragit ned på hundar. Och i snösamanhanget så känns det bra efter som vi inte har en stor rastgård att tillgå.

Med den ryckiga tillgång på snö som det varit de senaste åren så känns det bra att man inte har ett 10 spann som trampar runt i hundgården. Små spann är som lättare att köra under sämre förhållanden, medan ett fulltaggat stort spann på isiga leder är mindre kul. Sen är ju isiga förhållande lika tråkigt för tassar, stukningar osv för små spann. Det är lättare att hinna med individulla träningar osv för att hundarna skall få den motion och stimulans som de behöver.

 

Nåväl klimatet får mig osökt att tänka på vår miljö och jag vet att det finns naturliga svängningar i vårt väder. Men man får säga vad man vill, jag kan inte tro att hur vi lever idag inte påverkar den plats vi lever på. Och andra platser i världen också för den delen .Klimat och miljöfrågorna är ju väldigt inne nu, men det är något som legat mig varmt om hjärtat länge.

När det gäller tillverkningen av draghundsutrustningen är det svårt att inte bli miljöbov för att funktionsmaterial av modernt snitt är knappast miljövänligt. Och i sådan liten skala som jag håller på blir man begränsad. Men mitt tänk är att välja bra material av GOD kvalitet så att produkterna håller länge. Och att försöka hjälpa till så att selen sitter bra så det inte blir något som ”hänger i garderoben”. Sedan har jag ett projekt att tillverka en sele av naturligare material, men det är bara på projektnivån än.

Privat försöker vi tänka på vilka fotspår vi lämnar efter oss, vi odlar så mycket vi kan och äter helst bara kött från våra egna djur eller vilt. Vi återanvänder och funderar mer än två gånger om vi köper nytt. Vill du läsa mer om vår lilla, lilla gård och odlingar kan du kolla in vår blogg .

 

 

Ibland gör det ont…

Efter mycket tänk och många funderingar så fick jag lov att inse att vi behövde ha mindre hundar, i alla fall under en tid. Så efter omplaceringar och naturliga bortfall så återstår idag 4 st slädhundar. Det är ju ingenting, men samtidigt precis rätt. Sedan har vår dotter skaffat sin första egna hund, under kravet att den skulle kunna hänga med på semestrar och äventyr samt gå ihop med djuren på gården. Så vi har även en border collie kille på 4 månader.

I alla fall så har hjärtat och hjärnan inte riktigt  varit överens om beslutet att dra ned på slädhundar. Så jag har inte orkat tänka på det riktigt, än mindre fixa i bloggen. Till saken hör även att alla mina gamla bilder gick om intet i en datakrasch. Nu har min son dock lyckats fixa min hårddisk så att jag har massvis med gamla bilder att gå igenom. Så smärtsamt…och trevligt samtidigt.

Så nu tänkte jag ta mig i kragen och lägga in sidor om alla våra hundar och ett liten minnes sida för de som inte finns med oss idag. Förutom alla bilder på äventyr och hundar som inte finns med oss idag, så var det även en  vakna upp upplevelse att se hur mycket mina barn vuxit. De har hängt med på många och långa träningspass, rensat hundgårdar och selat hundar.

Nomehalsband och koppel

Utanför öser snöregnet ned, ingen vill gå ut. Inte ens en överspeedad valp. Så vi syr lite beställningar idag istället. Ett nomehalsband med reflex och tillhörande extralångt koppel.

Mr speed (Mollys nya valp) ja vi kan också kalla honom vid hans rätta namn ps(aiko) ligger antingen under symaskinens gaspedal, eller drar i selar och koppel. Allså vi är inte riktigt överens än vad som menas med att dra i en sele. Han tycker att det innebär att han skall dra i selen medans jag försöker sy den. Långa remsor med neoprene är såå roliga. Jag å andra sidan försöker förklara för honom att när han blir stor och ståtlig så ska han ta på sig selen och dra mig i släden….Han ser väldigt oförstående ut. Ni kan ju gissa hur lätt det var att sy ett extralångt koppel med Mr speed i närheten.

img_1001